Självständighet – det
är…
Självständighet – det är när du föds till
världen på ett BB, där det inte finns en enda av världens mest sterila
kackerlackor – de sovjetiska - men däremot finns det gott om engångssprutor och
blöjor.
Självständighet – det är när din pappa
går till registreringsmyndigheten för att få ett dokument som visar att du
verkligen har fötts och att du fått ditt namn efter farfar Ryhor, och kvinnan
som tar emot lugnt skriver ut detta papper åt honom, utan att dra fram ”Ordbok
över de sovjetiska folkens förnamn” för att sedan viftandes med boken hysteriskt
förklara för din pappa att han utan problem kan kalla sin som för Fajzula eller
till och med Mamaj, men det vitryska Ryhor, det går inte, eftersom ett sådant
namn helt enkelt inte existerar (däremot finns ju det fullt normala ryska
Grigorij)
Självständighet – det är när du börjar
skolan och blir undervisad på ditt eget språk (medan flickan Grazyna, som du var
förtjust i på dagis – på sitt, och grannpojken Misja, vars pappa heter Isak – på
sitt, och den andre grannpojken Aljosja, vars föräldrar flyttade hit därför att
de i sin hemstad vid Volgafloden var tvungna att ställa sig i kö klockan fem på
morgonen för att köpa mjölk till honom, på sitt språk). Du får alltså
undervisning på ditt modersmål, och för att detta ska bli möjligt behöver inte
din pappa och mamma gå runt i bostadshusen i närheten hela sommaren och samla in
intresseanmälningar från andra föräldrar, som kanske inte precis har något emot
att deras barn undervisas på det språk som din mamma och pappa önskar, men helt
enkelt aldrig tänkt på detta, eftersom de vuxit upp under internationalismens
tidevarv. Och dessa anmälningar tappas sedan inte bort tre gånger av rektorn och
två gånger av hans sekreterare, och den första skoldagen i september slipper du
vid den högtidliga uppställningen på skolgården höra floskler om att ”den
materiella och tekniska basen på vår skola förbättras år från år”, och efter att
ha samlats i ditt klassrum slipper du få veta att tack vare partiets och
regeringens oavbrutna ansträngningar finns det till hela klassen bara en ABC-bok
och två matematikböcker på ditt modersmål.
Självständighet – det är när din
pionjärklubb inte behöver tävla om rätten att få bära namnet Paulik Marozau –
han som förrådde sin pappa - eller Aljaksandr Mjasnikou – bolsjeviken som menade
att vitryssarna inte var ett eget folk, eftersom alla mycket väl känner till vad
Paulik gjorde med sin pappa och vad Mjasnikou tyckte om
vitryssar...
Självständighet – det är när du blir
student på universitetet och på en föreläsning i högre matematik din jämnårige
mörkhyade kamrat från Madagaskar, som studerar hos oss på egen bekostnad, och
inte för ditt hemlands pengar, lutar sig mot dig och frågar vad ordet
sannolikhet betyder, och du förklarar det för honom på franska.
Självständighet – det är när du gör din
militärtjänst på ett förband som inte ligger längre bort än någon av ditt
hemlands gränsstäder eller byar, och där du aldrig får meningslösa uppgifter som
att måla gräsmattan eller städa upp området ”härifrån och ända till lunchen”. På
söndagar kan du åka hem till dina föräldrar eller till din flickvän, och ingen
kommer att kalla dig för det nedsättande ”potatisätare” för att du är vitryss,
eller din bäste vän för ”svartskalle” bara för att vi båda tänker och pratar i
sömnen på våra egna språk, och du får aldrig heller i uppgift vässa en
ingenjörssoldats spade så att du kan gräva dig ner till Baku eller
Tbilisi.
Självständighet – det är när din flickvän
säger att hon vill åka till Wien över helgen, och du med rent samvete lovar
henne att ni på lördag dricker en kopp kaffe mittemot slottet Schönbrunn, och du
vet samtidigt, att före resan ingen kommer att försöka ta reda på om du
möjligtvis var jude i barndomen, eller om du varit utomlands förut och vart du i
så fall reste och i vilket syfte.
Självständighet – det är när du på
”Dzjady”, den traditionella vitryska helgdagen i november till minne av våra
förfäder, går till kyrkogården för att tända ett ljus och lägga några blommor,
utan att bli ofrivillig deltagare i utprovandet av sprayflaskor med
neuroparalyserande gas eller en ny modell av gummibatonger.
Självständighet – det är när din son
kommer hem med en femma i historia och du berömmer honom för detta, eftersom du
vet att han inte fått den i ett ämne där man lär ut om den ryska segern i slaget
på Peipussjöns is eller den sovjetiska kollektiviseringens seger, utan i ett
ämne där man lär ut om slaget vid Grünwald, som räddade ditt folk från
undergång, och där man säger sanningen om den regim som arkebuserade din farfar
och lät din farmor svälta till döds.
Självständighet – det är när en vitrysk
sångare från New York hälsar på dig och du dricker ett glas välsmakande
körsbärslikör med honom, utan att inställsamma figurer i civila kläder föreslår
dig att skriva en detaljerad rapport om var och vad ni drack och vem som ni
talade illa om.
Självständighet – det är när du är
befriad från att behöva höra hur din president lär sina landsmän från TV-skärmen
att ”var och en talar som han vill” på en blandning av vitryska och ryska,
eftersom din president är skrivkunnig och åtminstone talar ett språk
korrekt.
Självständighet – det är när det från
TV-program och tidningssidor plötsligt försvinner klagobrev från dessa
outröttliga och hemlighetsfulla krigsveteraner liksom alla skrämmande uppgifter
om nationalister och extremister från olika folkfronter, som inte sover ens om
nätterna, utan istället gör allt för att hetsa fram nationell fiendskap mellan
dig själv, Aljosja och Misja (vars far hette Isak) och även med Grazyna, som
sedan länge är din fru, allt för ställa till blodbad och få ”perestrojkatåget”
att köra av rälsen.
Självständighet – det är när ingen
skrämmer dig med att ditt folk inte kommer att överleva utan sin mäktige
storebror, eftersom det varken har någon bauxit eller några diamanter, och du
förstår att du helt i onödan tyckte synd om de stackars holländarna och
belgarna, som inte heller har någon bauxit eller några diamanter, och inte ens
någon storebror.
Självständighet – det är när enorma
lastbilar med skylten ”Centraliserad export” (har du någon enda gång sett
lastbilar där det stått ”Centraliserad import”?) levererar varor till våra
butiker och inte till främmande länder.
Självständighet – det är när det
plötsligt visar sig att finns kloka personer också hos oss, och om det – Gud
bevars! – inträffar en explosion på en fabrik eller sker något annat otrevligt,
vi inte behöver invänta ankomsten av en kommission med ljushuvuden från
Moskva.
Självständighet – det är när du på
dödsbädden vet att efter det att du lämnar denna värld för en bättre värld, på
platsen för den ortodoxa eller katolska kyrka där du döptes och vigdes, inte
grävs upp en damm där en nedsmutsad svan simmar omkring eller byggs en bassäng
uppkallad efter det sovjetiska kommunistpartiets 28:e kongress, och kyrkogården,
där dina ben får sin vila, inte rivs upp och förvandlas till en folkpark full av
kvarlämnade tomflaskor och uppkallad efter kamrat Gorbatjov.
Självständighet – det är…
Självständighet – det är när du från
vaggan till graven känner dig hemma i ditt hemland.
Jag tror på att det någon gång blir på
det sättet.
Eftersom det annars helt enkelt inte vore
värt att leva.
Februari, 1990
ÏåðàêëࢠÑòýôàí Ýðûêñàí
|